MC Hjälm "SHOEI"

Olof Tegström

Olof Tegström, Umeå, avled den 5 maj vid 78 års ålder.

Landets förmodligen störste vätgasentusiast, tidigare Härnösandsbon Olof Tegström, har avlidit. Han var utbildad elektroingenjör och uppfinnare. Tegström var också den person som låg bakom vindkraftverket på Vårdkasen i Härnösand. Snurran producerade el för bland annat ett vätgasexperiment. Den utvunna vätgasen användes som värmekälla i familjen Tegström hus och till att driva hans bil. Under 1980-talet körde Olof Tegström under ett par år en ombyggd Saab på vätgas.

Projektet med vätgasbilen hängde samman med att Härnösand år 1985 firade sitt 400 årsjubileum. Efter de två projektåren och när sponsringen tog slut dog satsningen ut. Welgasprojektet var dock unikt och blev känt över stora delar av världen och återkom i olika former på kontinenten. Tegström fick priser och utmärkelser och invaldes i Amerikanska Internationella Vetenskapsakademin.

1995 gick Olof Tegström i pension men fortsatte enträget att kämpa för att vätgasen skulle få ett genombrott även i Sverige. I en intervju publicerad i Allehanda Media för ett drygt år sedan sa han: ”Problemet är att vi nu släpar tjugo år efter i utvecklingen. Norge och Danmark ligger långe före oss idag”. Enligt Olof Tegström är vätgasen överlägsen för fordonsdrift. ”Det är bara här i Sverige som vi inte insett detta eller rättare sagt där det finns så starka motstående intressen att vätgas inte fått chansen”.

Olof Tegström efterlämnar som närmast anhöriga hustrun Inga, samt barnen Mattias, Pia, Katarina och Björn deras respektive samt barnbarn.

"Mr Vätgas" har avlidit

Olof Tegström nämndes ofta som Sveriges Mr Vätgas. Han var den svensk som arbetat längst och intensivast med att skapa intresse för vätgasens möjligheter som helt ren energibärare. Han hade ett förflutet som elektroingenjör och uppfinnare av bland annat ABS-bromsen. Patentet gav pengar till att starta eget företag. Från Norge kom uppdraget att lösa problemet med små explosioner vid plätering och galvanisering med vätgas. Tegström fick då klart för sig vilka enorma energimängder i form av vätgas som frisläpps vid industriella processer. Tekniska högskolan bekräftade att detta vätespill skulle räcka till att driva alla landets bussar eller en miljon bilar. Det lät ju bra, men hur skulle det gå till?

Svaret fick Tegström under ett besök i Mexiko 1980. I ett amerikanskt TV-program såg han Roger Billings köra en vätgasbil. Han sökte upp Billings som hade forskat i vätgasfordon sedan mitten av 70-talet. Billings var också känd för att ha lyckats avvärja en härdsmälta vid kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979. De blev vänner för livet och hjälpte varann med utveckling av nya konstruktioner. Billings hade ett internationellt forskarnät med 31 noga utvalda medlemmar. Olof Tegström blev nr 32.

På hemmaplan i Härnösand smidde Tegström stora planer. Staden skulle fylla 400 år 1985 och vad vore mer lämpligt än att visa alla besökarna hur den framtida miljövänliga energin kunde se ut. Han kreerade en modell med vindkraft, vätgas och bränsleceller som gav energi till både bostadshuset och bilen. En poäng var att vind-elen kunde lagras i vätgasen och användas även när det inte blåste. Höjdpunkten kom när de häpna åskådarna fick se Tegström erbjuda kungen ett glas vatten från avgasröret. Tala om miljöbil!

Welgas-projektet var unikt och blev känt och berömt ute i världen. Olof Tegström blev lika känd och efterfrågad. Han fick priser och utmärkelser och blev invald i Amerikanska Internationella Vetenskapsakademin. FN upphöjde Welgas till modell för självförsörjning av energi i u-länder. Han fick uppdrag från både FN och EU.

Enda negativa inslaget var frånvaron av officiella svenska representanter. Det blev inte heller några statliga bidrag till projektet. Man såg vätgasen som ett hot mot den rådande energistrukturen med olja och kärnkraft och statliga borgenslån i mångmiljardklassen. Efter två år skrotades Welgas för att senare återkomma i olika former på kontinenten.

Rapporterna under senare år från utlandet, även Norge och Danmark, om mångmiljardsatsningar på vätgastekniken var glädjande . Han gladdes över att till slut ha fått rätt i sin tro på vätgasens möjligheter. Tiden hade inte hunnit ikapp hans 80-talsvisioner om det helt rena energisamhället, men den var på god väg.

Rollen som egen företagare och miljöambassadör medförde mängder av uppdrag och resor världen över. Kraftkällan för att klara detta var hemmet och familjen. Här satsades kreativiteten i stället på glada lekar och påhitt. För kvarterets barn och ungdomar var Olle den självskrivne och älskade lekledaren. Från sin egen barndom med alla egentillverkade saker visste han också precis vad de ville ha och vad som behövdes för att få dem på gott humör. Här fick de njuta av ständigt nya konstruktioner i form av hinderbanor, flottbyggen, hopptorn, skidliftar.

Och så var Olof Tegström även i den bistrare vuxenvärlden – oerhört kreativ, samtidigt generös och vänlig med mycken humor och värme.